Linda Johansson

Hon gick längs stigen, det va mörkt och kallt. Ingen syntes på långa vägar och hon kände sig ensammast i hela världen. Tårarna började rinna, hur kunde han lämna henne? Lämna henne ensam kvar i den här världen, världen som nu är den mest ondskefullaste plats i hela universum. Tankarna svävade runt i hennes huvud, hur kan en människa vara så ond att vilja en annan människa så illa. Hur kan man lämna någon att möggla i dens ensamhet? Tankarna blev värre och värre och tårarna blev allt fler och fler. Synen blev dåligare efter allt gråtande och det blev svårt att se. Hon var tvungen att sätta sig ned ett tag, men efter en stunds sittande så kände hon att det blöta gräset började tränga in genom byxorna. Hon ställde sig upp och började sagta att gå igen. Hon hörde ett skratt, hon vände sig om. Det var ett gäng ungdomar som gick sagta bakom henne. Hon ville inte visa upp sina svullna ögon så hon började att springa längs den smala stigen. Stigen kändes som en evighetsstig som aldrig ville ta slut under hennes fötter, hon sprang och sprang utan att veta var hon skulle hamna. Hon sprang så fort och tårarna fortsatte att rinna, mer och mer för varje nytt steg. Hon hade svårt att se men fortsatte ändå att springa fort. Hon snubblade till många gånger av alla rötter som stack upp från skogens alla träd. Knäna och händerna sved och blödde. Hon visste inte vad som någongång skulle få henne att le igen. Hon kände sig ensam, så ensam att ingen skulle bry sig om hon inte fanns. Vad kan få en människa att må så dåligt? Man ska alltid tänka sig för innan man gör vissa handlingar eller säger vissa saker. Annars kan det i vissa fall sluta väldigt illa. Ställ upp för era vänner när dom behöver dig.