Linda Johansson

det var hemskt, jag visste inte alls vad jag skulle ta mig till. Allt som vi en gång hade byggt upp kanske för alltid var borta.. du var borta, jag sprang upp och ner med blodsprängda ögon utan att veta ett knyst. jag blev stum, visste inte hur jag skulle kunna hjälpa till och det gick ju inte, jag va här.. och du var där... det enda jag kunde göra var att hoppas att på dig, jag kände magsmärtorna förvärras och hjärtat slog fortare och fortare, hur kan man skrämma någon på det här viset. jag ångrade att jag var grinig, vi har ju alltid sagt till varandra att man inte ska skiljas som ovänner. jag kände skuld över att inte veta vad som hade hänt, ingen visste.. inte ens du, timmarna kändes som en evighet, det var en evighet utan att veta någonting. en evighet som aldrig har varit längre, och en smärta som blev allt värre av att man vet att man inte kan hjälpa till. jag ringde massa vänner, ingen svarade. jag fick panik och tårarna var inte några.. det var nog det mesta jag någonsin grinat ut. jag ringde till en vän, han svarade. han lång och sov och hjälpte mej genast att lugna ner mig. jag var lugnt ett tag men sedan styrdes tankarna in på samma spår som innan, jag satt i sängen, skrev ett brev. ett brev som jag kanske aldrig skulle få överlämna till dig... Det stod blandannat hur mycker jag älskar dig. Att jag ville att du skulle komma hem, att du skulle skicka ett enstaka sms eller ringa, bara ett bevis på att du levde. nån timme gick, fast det kändes som dagar. din mamma ringde och sa att du var funnen, du levde. Älskling du levde verkligen. Tacka gud för att du lever, ditt hjärta slår fortfarande. Din själ är lika fin som förut och jag älskar dig lika mycket. kanske till och med mer, det är i sånna här situationer som man verkligen förstår vad man har och att man verkligen ska vara rädd om det man har. bolla inte med människor och deras hjärtan. visa hur mycket ni tycker om varandra. jag vill tacka dig och tacka allt för att du andas. jag vill tacka mina underbara föräldrar som torkade mina tårar. jag vill tacka min vän som förstod och lugnade. jag älskar er