Linda Johansson

jag är så otroligt upprörd så att jag skulle kunna sätta mig i ett hörn och skrika, men vafan hjälper de mej? Inte ett jävla skit, jag är så jävla arg att det här ens kunde hända. Okej, fine det finns värre saker men igår va det här en av de värsta sakerna som kunde hända oss. Jag är så förbannad att det finns så otroligt sjuka människor som kan "roa" sig av att ta andras saker. Jag är äcklad över att någon som inte skulle varit där var där, och rörde runt i mina saker. Jag är lättad över att man kan kalla det "tur i oturen" av vissa anledningar. Jag är lättad över att lillebror inte råkade illa ut och jag är lättad över att vi har varandra. Jag är helt snurrig i huvudet och förstår inte ens att detta hänt. Att någon gjort detta mot oss, det är helt obegripligt. Vissa människor verkar inte förstå att pengar inte är allt, pengar kan inte ersätta allt som gått förlorat. Pengar är inte allting i hela världen och de borde väl alla normala människor veta?! Jag är irriterad på allt, kändes som att någon kollade på mig när jag skulle försöka sova igår, hemsk tanke. Det var knäpptyst men ändå så kändes det som jag hörde ljud. Jag var rädd och kände mig som en liten flicka igen som skulle behöva gå ner och somna hos mamma och pappa. Men senare in på natten somnade jag och jag vaknade upp i rummet igen och gick igenom mina saker. Jag kan inte ens beskriva i ord hur det här känns i mig.